|
Det regionala handelspolitiska samarbetet i form av frihandelsavtal och tullunioner har vuxit kraftigt under senare år. Enligt statistik från WTO finns idag mer än 210 regionala handelsavtal varav en majoritet har slutits under de senaste 10 åren. Så gott som alla världens länder omfattas av åtminstone något preferensarrangemang. Huvuddelen av de regionala de avtal som har anmälts till WTO har slutits mellan europeiska länder, även om USA och länderna i Asien har varit mycket aktiva på senare tid.
Olika regionala avtal har olika täckning. Vissa avtal medför bara liberalisering av ett par varusektorer. Andra möjliggör för länder att sinsemellan avveckla handelshinder i snabbare takt än vad som kan vara möjligt på multilateral nivå. EU är kanske det tydligaste exemplet på denna typ av samarbete.
Det finns både vinster och förluster för stater av att ingå regionala avtal. Regionala handelssamarbeten kan också medföra att länder som står utanför ett sådant samarbete missgynnas. Samtidigt kan sådana överenskommelser också underlätta arbetet inom det multilaterala handelssystemet.
Inom WTO finns regler för utformningen av regionala handelsavtal. Varuhandelsavtalet GATT slår fast att en tullunion eller ett frihandelsområde bara är WTO-förenligt om det leder till att tullar och restriktiva handelsregleringar avskaffas på i stort sett all handel. Tjänsteavtalet GATS ställer krav på väsentlig sektorstäckning för att WTO-förenlighet ska uppnås.
|