G20 (2)

(Ej att förväxla med den andra grupperingen G20, där både i-länder och utvecklingsländer ingår). En grupp av 21 utvecklingsländer som bildades under WTO:s ministermöte i Cancún 2003. Deras syfte är att reformera WTO:s regler för handeln med jordbruksvaror. Kallas också G 21 och G 20+ eftersom medlemsantalet varierat. Medlemmar inkluderar Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Egypten, Filippinerna, Guatemala, Indien, Indonesien, Kina, Kuba, Mexiko, Nigeria, Pakistan, Paraguay, Sydafrika, Tanzania, Thailand, Venezuela och Zimbabwe.

G-3

G-3 består av Colombia, Mexico och Venezuela. I syfte att bilda ett frihandelsområde inledde de tre länderna sin tullavtrappning år 1995. Avtalet omfattar även tjänster, investeringar, offentlig upphandling och SPS-regler. Frihandels- och preferensavtal har också slutits mellan G-3-länderna och stater ingående i CACM och CARICOM. Venezuela övergav gruppen 2006 för att gå med i Mercosur. Jämför LAIA.

G-33

Heterogen grupp länder, dominerad av utvecklingsländer, med gemensamma intressen i jordbruksfrågor och frågor rörande särbehandling av utvecklingsländer. Överlappar delvis G-20 (bland andra är Filippinerna, Kina, Indien, Indonesien, Nigeria och Pakistan med i båda). Några andra medlemmar är Korea, Turkiet, Botswana och Barbados. Består idag av runt 45 länder.

G-6

G-6 består av de mest centrala aktörerna i WTO-förhandlingarna: USA, EU, Brasilien, Indien, Japan och Australien.

G-77

Den största gruppen av utvecklingsländer inom FN. G 77 etablerades 1964 vid den första UNCTAD-konferensen. Hade ursprungligen 77 medlemmar, men har numera 130 medlemsstater (2006). Syftet med G 77 är att driva medlemmarnas kollektiva ekonomiska intressen och stärka sin gemensamma förhandlingskapacitet i alla ekonomiska frågor i FN.

G8

Årligen återkommande samråd för ekonomiska och politiska frågor på stats- och regeringschefsnivå mellan USA, Kanada, Japan, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Ryssland och Italien. I samråden deltar också Europeiska kommissionens ordförande. Möten mellan ländernas finansministrar och centralbankschefer har betydelse för relationerna mellan de viktigaste valutorna. Dock har G8 efter den stora finanskrisen 2008 förlorat mycket av sin tidigare betydelse till förmån för den nya gruppen G20.

G-90

En gruppering som består av de minsta och fattigaste länderna i WTO (och ett antal icke-WTO medlemmar). Gruppen är en paraplyorganisation för Afrikagruppen, MUL-länderna och AVS-länderna i WTO.

GAERC

General Affairs and External Relations Council. Se ministerrådet.

GATS

Se General Agreement on Trade in Services.

GATT

Se General Agreement on Tariffs and Trade.

GCC

Se Gulf Cooperation Council.

Gemensam marknad

Ordet har lite olika innebörd beroende på sammanhang, men avser i någon bemärkelse en marknad där flera länder ingår. Det kan gälla en hel marknad med alla varor och tjänster eller bara en begränsad del, exempelvis en gemensam elmarknad. Förutsättningen för att ha en gemensam marknad där företagen kan agera fritt över gränserna är långtgående ekonomisk integration och omfattande samarbete mellan de deltagande ländernas myndigheter för att aktivt undanröja olika handelshinder. EU:s inre marknad är det mest välkända exemplet på en gemensam marknad.

Gemenskapsindustrin

Begrepp som används inom EU:s antidumpningsundersökningar. Begreppet omfattar de företag som har tillverkning av en vara inom EU. Dessa företag har rätt att, om de anser sig skadade av dumpad import från konkurrenter utanför EU, till Europeiska kommissionen lägga fram krav på antidumpningsåtgärder.

Gemenskapsintresset

(Eng: Community interest test) Begrepp som används inom antidumpningsundersökningar. Om en antidumpningsundersökning i EU kommit fram till att det finns skäl som talar för införandet av en antidumpningsåtgärd ska man först väga dessa skäl mot det större allmänintresset i EU, i form av importörers, konsumenters och andra industriers intressen, innan åtgärden införs. Detta för att försäkra sig om att åtgärden inte på ett orimligt sätt skadar allmänintresset. Jämför Gemenskapsindustrin.

General Agreement on Tariffs and Trade (GATT)

Allmänna tull- och handelsavtalet slöts 1947. Det innehåller det multilaterala regelsystemet för handeln med varor och bildar nu ett av de tre huvudavtalen i WTO. Till och med Kennedyrundan tjänade avtalet som ram endast för tullförhandlingar, men i Tokyorundan och Uruguayrundan förhandlades även kompletterande avtal om icke-tariffära handelshinder.

GATT-reglerna syftar till att skapa förutsägbarhet och stabilitet i den internationella varuhandeln. De centrala elementen är principen om icke-diskriminering (MGN, nationell behandling), bindande åtaganden till exempel ifråga om tullar, förbud mot kvantitativa restriktioner, åtgärder mot dumpad och subventionerad export för att främja en rättvis konkurrens, skyddsåtgärder mot marknadsstörande import, regler för tullunioner och frihandelsområden samt regler för särskild och differentierad behandling av utvecklingsländerna. Tvistlösningsmekanismen är gemensam med de andra WTO-avtalen, General Agreement on Trade in Services (GATS) och Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights (TRIPS).

General Agreement on Trade in Services (GATS)

Ett av de tre huvudavtalen i WTO. Tjänsteavtalet GATS, som gällt sedan 1995, syftar till att öppna upp världshandeln med tjänster och ge den ett grundläggande regelverk. GATS består dels av ett ramavtal i vilket parterna bland annat förbundit sig tillämpa Mest Gynnad Nations-principen och transparens och dels av nationella bindningslistor, där länder lämnar garantier för en viss nivå av öppenhet gentemot tjänsteleverantör från andra länder.

Tjänstesektorerna är i GATS uppdelade i tolv övergripande sektorer (branscher), bland annat telekommunikation, finansiella tjänster, distribution, transport och yrkesmässiga tjänster. Länder väljer själva vilka sektorer man vill göra åtaganden i, samt hur långtgående åtagandena ska vara, samt för vilka leveranssätt. EU:s bindningslista återspeglar de enskilda medlemsländernas åtaganden.

GATS innehåller även ett antal bilagor som lagt grunden till ytterligare liberaliseringar inom enskilda sektorer. Ett avtal avser tillfällig personrörlighet (i kraft 1996), ett avser telekommunikationstjänster (i kraft 1998) och ytterligare ett avser finansiella tjänster (i kraft 1999).

År 2000 inleddes förhandlingar om liberalisering av marknadstillträde och nationell behandling samt en översyn av avtalet. Vid ministermötet i Doha i november 2001 beslöt medlemmarna att intensifiera förhandlingarna och de har gjorts till en del av den pågående Doharundan. Förhandlingarna sker i form av bud och krav bilateralt mellan länder och är mycket tidskrävande.

Då förhandlingarna gått trögt infördes en plurilateral ansats vid Ministermötet i Hong Kong (LÄNK). Genom denna metod kan en grupp länder med gemensamt intresse i en sektor ställa gemensamma önskemål om liberaliseringar till andra länder. Inte heller denna metod har lyckats få fart på förhandlingarna. Hittills har förhandlingarna inte lett till mycket och Doharundan förväntas inte leda till så många nya marknadsöppningar. Se även Tjänstehandel, Tjänstedirektivet.

Generalized System of Preferences (GSP)

Efter en överenskommelse i UNCTAD 1968 införde i-länderna särskilda preferenser, dét vill säga nedsatta tullar, för utvecklingsländerna. Avsikten var att uppmuntra utvecklingsländernas industrialisering och export till i-länderna av bearbetade varor. Att förmånsbehandla vissa länder godkänns inom WTO:s regelverk genom den så kallade "Enabling clause", men varje land bestämmer själv de närmare villkoren för preferenserna.

EU:s GSP-system har fram till 2008 i praktiken endast gällt för utvecklingsländer som inte är AVS-länder, då dessa fått bättre preferenser under Cotonouavtalet. GSP-systemet erbjuder allmänna preferenser antingen genom tullfrihet eller genom en tullnedsättning. För konkurrenskraftiga utvecklingsländer upphävs preferenserna på enskilda varusektorer och rikare utvecklingsländer kan uteslutas helt. Förmånerna kan också temporärt upphävas för länder som till exempel tillämpar tvångsarbete.

Det från år 2009 gällande GSP-systemet består av tre separata förmånsarrangemang, ett bas-GSP, en stimulansordning för hållbar utveckling (GSP+) och Everything But Arms (EBA). De minst utvecklade länderna (MUL) omfattas av EBA.

Geografiska ursprungsbeteckningar

(Eng: Geographical Indication, GI) En geografisk ursprungsbeteckning visar att en vara har sitt ursprung i ett visst geografiskt område och att varans egenskaper, rykte eller andra karaktäristika i huvudsak kan hänföras till dess geografiska ursprung. Detta är TRIPS-avtalets definition (Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights). Geografiska ursprungsbeteckningar är en form av kollektiva immaterialrättigheter. Alla tillverkare inom en viss region som uppfyller vissa kriterier kan använda beteckningen.

De flesta geografiska ursprungsbeteckningarna i världen har europeiskt ursprung. Välkända exempel är champagne, parmaskinka och roquefortost. Det europeiska immaterialrättsliga skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar är också starkare och mer genomarbetat än i andra världsdelar. Inom EU kan för närvarande endast jordbruksprodukter och livsmedel skyddas med geografiska ursprungsbeteckningar.

GI

Geographical Indication. Se Geografiska ursprungsbeteckningar.

Global Compact

FN:s "Global Compact" är förre Generalsekreteraren Kofi Annans uppmaning från år 1999 till näringslivet att ta sitt ansvar och visa "good global citizenship". Syftet var att föra samman företag med FN:s organ, arbetsmarknadens parter och det civila samhället för att stödja allmänna miljömässiga och sociala principer. Initiativets arbete bygger på tio principer inom områdena mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö samt antikorruption. Global Compact är helt igenom ett frivilligt initiativ.

Idag är tusentals företag, förbund och organisationer runt om i världen engagerade i Global Compacts arbete. Med några års mellanrum hålls Global Compacts toppmöten med deltagare från de länder som deltar i Global Compacts arbete. The Global Leadership Network (GLN) har varit med och bildat ett gemensamt partnerskap för att underlätta integreringen av "corporate citizenship" i företagens verksamhet. Det nya partnerskapsarbetet kallas "GLN Global Compact Implementation Tool". Se även Corporate Social Responsibility.

Global Europe

Övergripande strategidokument om EU:s långsiktiga yttre handelspolitik. Dokumentet slår fast att EU ska vara öppet för handel med omvärlden men också att omvärldens marknader måste öppnas för produkter från EU-länderna. Global Europe kan ses som den yttre dimensionen av Lissabonagendan, som endast behandlar interna reformer i EU-länderna, och dokumentet ligger sedan hösten 2006 som grund för Europeiska kommissionens agerande. Den viktigaste nyheten i dokumentet är den nya inriktning på kommersiellt motiverade frihandelsavtal som aviseras.

Global System of Trade Preferences (GSTP)

GSTP tillkom 1988 på UNCTAD:s konferens i Belgrad. Systemet gör det möjligt för utvecklingsländer att ge varandra preferenser. GSTP är endast öppet för medlemmar i G-77 samt Kina. 43 länder har raticiferat det avtal som ligger till grund för GSTP. Sedan 2004 pågår förhandlingar om att revidera avtalet.

Global Trade Analysis Project (GTAP)

GTAP är ett globalt nätverk av forskare och beslutsfattare som utför kvantitativa analyser av internationella handelsfrågor. GTAP tillhandahåller bland annat en datoriserad allmän jämviktsmodell (CGE) samt en omfattande databas över världsekonomin. GTAP-ansatsen används ofta för att simulera ekonomiska effekter, det vill säga sannolika utfall, av handelsliberaliseringar.

Global Trust Fund

Det finns två fonder under detta namn, och båda ägnar sig åt handelsrelaterat utvecklingssamarbete. Den ena är ITC:s Global Trust Fund, som bildades 1996. Den andra är Doha Development Agenda Global Trust Fund (DDAGTF), som etablerades 2002 som svar på Doharundans åtaganden att tillförsäkra långsiktigt stöd till WTO:s handelsrelaterade utvecklingssamarbete. Sverige är en stor bidragsgivare till båda fonderna.

Globalisering

Term utan klar gemensamt accepterad definition. Syftar oftast på den ekonomiska integrationsprocess som pågår, och har pågått i vågor fram och tillbaka, i världen flera decennier (eller flera sekel om man definierar begreppet vitt). Processen, som öppnar upp världen för handel och investeringar och fria flöden av såväl varor som tjänster och kapital, skapar nya ekonomiska band mellan företag, länder och individer världen över. Globaliseringen accelereras av snabba tekniska framsteg, inte minst när det gäller kommunikationer, och arbetet som bedrivs av internationella organisationer, som bland andra WTO.

Government Procurement Agreement (GPA)

WTO-avtalet om offentlig upphandling omfattar varor och vissa tjänster, inklusive byggentreprenader. Länder gör åtaganden om marknadstillträde och nationell behandling inom upphandling från statliga myndigheter, lokala och regionala myndigheter och därtill hörande bolag samt upphandlande offentliga enheter inom försörjningssektorerna el, vatten och transporter. Upphandling som värdemässigt överstiger vissa överenskomna tröskelvärden uttryckta i IMF:s Special Drawing Rights (SDR) ska vara utsatta för internationell konkurrens.

Endast 40 av WTO:s drygt 150 medlemsländer har anslutit sig till avtalet, vilket därför betecknas som plurilateralt. bland de anslutna länderna återfinns främst ett antal i-länder, däribland EU:s 27 medlemsstater, Norge och USA men även Sydkorea, Israel, Hong Kong och Singapore. Ett tjugotal länder har observatörsstatus och nio av dessa (däribland Kina)förhandlar om tillträde till avtalet. Samtliga nio är utvecklingsländer. Se även Transparens i offentlig upphandling, Offentlig upphandling i EU/EES.

GPA

Se Government Procurement Agreement.

Green box

Se Box.

Gråzonsåtgärder (frivilliga exportbegränsningar)

Kvantitativa restriktioner som införs av exportländer för att begränsa exporten till ett särskilt land, ofta grundat på krav från importlandet. Restriktionen införs "frivilligt" för att undvika att importlandet tar till mer drastiska åtgärder. En gråzonsåtgärd (engelska förkortningar VER, VRA och OMA) behöver inte avtalas på regeringsnivå.

Denna typ av restriktioner var vanliga en bit in på 1990-talet och av EU en ofta använd metod för att skydda sig mot marknadsstörande import. Numera är sådana restriktioner förbjudna i WTO, genom avtalet om skyddsåtgärder som föreskriver att WTO-medlemmar inte får söka, vidta eller upprätthålla frivilliga exportbegränsningar.

Gränsjusteringsåtgärd

(Eng: Border Adjustment Measure, BAM). Åtgärder som syftar till att justera priset på en importerad vara av någon anledning. I dagens debatt handlar det oftast om de problem som eventuellt uppstår då vissa länder inför stränga klimatmål, som företagen måste bidra till med skatter eller genom att köpa utsläppsrätter, medan andra länder inte inför samma mål. Konkurrensen kan då bli orättvis enligt en del bedömare.

Detta skulle kunna åtgärdas med gränsjusteringsåtgärder, antingen genom att vissa importerade varor beläggs med en skatt som ska motsvara vad de fått betala om de varit ett inhemskt företag (gränsskattejustering) eller genom att de importerade företagen får köpa utsläppsrätter på importlandets utsläppsmarknad. Gränsjusteringsåtgärder som avser just klimatfrågan går också under namnet Border Carbon Adjustment (BCA).

Gränsskattejustering

(Eng: Border Tax Adjustment, BTA). Gränsskattejusteringar är en form av gränsjusteringsåtgärd och existerar i flera olika former. Det vanligaste är att handlade varor är föremål för det importerande landets skatter och undantagna från skatter från det exporterande landet. Exempelvis är bensin som fraktas från ett land (exportören) undantaget exportlandets skatter men påläggs istället den skatt som gäller i importlandet. Skatter på import kan tas ut enligt WTO-regelverket förutsatt att grundläggande principer om icke-diskriminering och nationell behandling är uppfyllda och således är likvärdiga för inhemska och importerade produkter.

Gränsskattejusteringar på export är inte förbjudna enligt ASCM-avtalet, förutsatt att skatten är relaterad till skatter på insatsvaror som är fysiskt inarbetade i slutprodukten. Men gränsskattejusteringar på icke-fysiskt inkorporerade insatsvaror såsom energi är ett problematiskt område och ifrågasatt om det är förenligt med WTO-regelverket.

Gränsskattejusteringar är ett instrument som kan komma att öka i framtiden som en del av arbetet mot klimatförändringarna, i form av klimatskatter som energi- eller koldioxidskatter, som tas ut vid gränsen på importerade varor i de fall exportlandet inte anses ha beskattat dem tillräckligt hårt. Sådana åtgärder går under benämningen Border Carbon Adjustments (BCAs).  

Gränsskydd

Handelspolitiskt avses åtgärder vid gränsen, till exempel tullar och andra avgifter, som ökar kostnaderna för att importera en vara och därmed skyddar den inhemska produktionen mot konkurrens.

Grönbok
Officiellt dokument från EU-kommissionen där de första idéerna om eventuella åtgärder på EU-nivå presenteras. Avsikten med grönböckerna är att kommissionen vill stimulera till debatt och samråd.