Till startsidan
 Lättläst   |   Anpassa utseende   |   Webbkarta   |   In English In English
Till prenumerationssidan




 

Handelspolitiskt ABC

Handelspolitisk ABC är en uppslagsbok i webbformat som innehåller handelspolitiska termer. I ABC:et förekommer både engelska och svenska uttryck. Vilket ord som används beror på vad som är vedertaget i sammanhanget. Förklaringarna gör inte anspråk på att vara strikt juridiskt korrekta till sin natur utan utgör förenklade och korta förklaringar till uppslagsorden.


Sökinstruktioner
Du kan söka i Handelspolitiskt ABC på flera olika sätt:

1. Sök ord inom Handelspolitiskt ABC
Här kan du söka på alla begrepp, förkortningar eller valfri bokstavskombination som finns omnämnt i Handelspolitiskt ABC (ca 600 begrepp). Observera att sökmotorn letar reda på alla ord där angiven bokstavskombination ingår. Därför är sökning via den "alfabetiska listen" nedan att föredra för vanligt förekommande bokstavskombinationer som exempelvis EU och UN.

2. Sök direkt på bokstav, via den "alfabetiska listen"
Här hittar du alla begrepp och förkortningar i alfabetisk ordning. 

3. Separat förkortningslista
Nedan hittar du en separat lista där alla förkortningar i det Handelspolitiska ABC:et är samlade. Du kan naturligtvis också söka rätt på förkortningar via de sökalternativ som anges ovan under punkt 1 och 2.


Sök inom Handelspolitiskt ABC
  

Sök på begynnelsebokstav, mellan och  

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Visa/skriv ut alla förtkortningar
Visa/skriv ut hela Handelspolitiskt ABC

AB

Appellate Body. Överprövningsorganet i WTO. Se Tvistlösning.

ACAAs

Se Agreement on Conformity Assessment and Acceptance of Industrial Products.

ACEA

Se European Automobile Manufacturers Association.

ACP-länder

(African, Caribbean and Pacific States) Se AVS-länderna.

Acquis communautaire

Fransk term som betyder ungefär "det gemensamt uppnådda" eller snarare i detta fall det gemensamma regelverket, d.v.s. EU:s samlade regelverk. Det inkluderar både den så kallade primärrätten och sekundärrätten i EU.Primärrätten är unionens grundfördrag. Till primärrätten hör även alla medlemsländers anslutningsfördrag, där villkoren för medlemskapet finns. Till sekundärrätten hör Europeiska kommissionens och ministerrådets förordningar, direktiv, beslut, rekommendationer och yttranden.

I "Acquis communautaire" ingår även EU-domstolens domar. Sammantaget utgör acquis communautaire det regelverk som reglerar samarbetet inom EU och som alla medlemsländer i EU måste följa.

ACS

Se Association of Caribbean States.

ACTA
Se Anti-Counterfeiting Trade Agreement

AD

Antidumpning. Se Antidumpningsåtgärder.

Ad valorem-tull

Avgift eller tull beräknad på värdet av en vara, det vill säga en viss procentsats av tullvärdet. Detta är den helt dominerande formen av tull. Jfr specifik tull.

AEO

Se Authorised Economic Operator - globalt
Se Authorised Economic Operator - EU

African Growth and Opportunity Act (AGOA)

USA:s system för att ge länder i Afrika, söder om Sahara, preferenser. Systemet är från år 2000 och placerat inom ramen för det amerikanska GSP-systemet. Förmånsländerna är för närvarande 40 länder som kan åtnjuta tullfrihet för ca 7000 produkter, förutsatt att landet har nått viss nivå av utveckling inom olika områden. Arrangemanget gäller tills vidare fram till och med 2015.

Afrikanska unionen (AU)

Afrikanska unionen är en mellanstatlig organisation för samarbete mellan 53 afrikanska länder. AU etablerades 2002 som en efterföljare till OAU, Organisation of African Unity. Organisationen har bland annat som mål att uppnå fred och säkerhet på kontinenten, att accelerera den politiska och ekonomiska integrationen i Afrika, att främja och försvara gemensamma afrikanska positioner internationellt och att främja hållbar utveckling, mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning.

På det handelspolitiska området har organisationen som mål att "etablera de nödvändiga förutsättningar som möjliggör för kontinenten att spela sin rättmätiga roll i den globala ekonomin och i internationella förhandlingar". Vidare vill man "samordna och harmonisera politiken mellan existerande och framtida regionala ekonomiska sammanslutningar för att gradvis uppnå unionens målsättningar". Detta innebär konkret att man siktar mot att i olika steg etablera en afrikansk gemensam marknad och så småningom också en ekonomisk och monetär union. Denna målsättning, samt en plan för genomförandet, slogs fast i en överenskommelse mellan de dåvarande medlemmarna i OAU 1991 genom det så kallade Abujafördraget.

 

 

AfT

Se Aid for Trade.

AFTA

ASEAN Free Trade Area. Se Association of Southeast Asian Nations.

Agenda 21

Antogs vid FN:s konferens för miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992. Innehåller handlingsprogram och riktlinjer för nationellt och internationellt handlande för att uppnå en hållbar utveckling, både ekonomiskt, ekologiskt och socialt i såväl i-länder som utvecklingsländer. För handelsrelaterade miljötermer, se Miljö.

Aggregate Measurement of Support (AMS)

Ett mått som används i WTO:s jordbruksavtal för att beräkna den sammanlagda omfattningen av vissa handelsstörande jordbrukssubventioner, så kallade gula stöd. AMS jämförs för varje år med de åtaganden WTO-medlemmarna gjort för de gula stöden, det vill säga med de maxbelopp som gäller för dessa stöd. Måttet ger dock inte en fullständig bild av hur stora WTO-medlemmarnas handelsstörande stöd är på jordbruksområdet eftersom alla marknadsprisstöd inte räknas in. För att ett marknadsprisstöd ska räknas med i AMS måste det finnas ett offentligt fastställt lägsta pris på den egna marknaden som upprätthålls genom en marknadsreglering.

AGOA

Se African Growth and Opportunity Act.

Agreement on Conformity Assessment and Acceptance of Industrial Products (ACAAs)

Bilaterala avtal mellan EU och närliggande länder för vissa sektorer (branscher). Avtalen är till för att underlätta handeln med industriprodukter mellan parterna. Inom de sektorer som berörs tar de närliggande länderna över EU:s regelverk och blir på detta sätt en del av EU:s inre marknad. Avtalen kan syfta till att förbereda de anslutna ländernas EU-medlemskap.

Avtalen baseras på EU:s regelverk Acquis Communautaire, regleringssamarbete, ömsesidigt erkännande av varandras procedurer för bedömning av överensstämmelse och system för marknadskontroll. Se även Mutual Recognition Agreements.

Agreement on Textiles and Clothing (ATC)

Avtalet om textil och konfektion (ATC) ingicks i Uruguayrundan och ersatte Multifiberavtalet (MFA). Avtalet innebar att alla kvantitativa restriktioner mellan WTO-länderna inom tekohandeln avvecklades. Avvecklingen genomfördes på tio år, 1995-2005, genom två parallella processer. För det första genom att varugrupper fördes in under normala WTO-regler, genom så kallad integration, vilket innebar att kvoter inte längre var tillåtna. För det andra utökades gradvis tillväxttakten för kvarvarande kvoter, det vill säga kvoterna blev större vilket ledde till att importutrymmet ökade.

Från och med 1 januari år 2005 är alla kvantitativa tekorestriktioner i princip avskaffade. Se Tekohandel, Skyddsklausul för textil- och konfektionsvaror.

AIA

Se ASEAN Investment Area.

Aid for Trade (AfT)

Aid for Trade är ett initiativ från WTO som syftar till att ta ett helhetsgrepp på det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet. Många utvecklingsländer har trots ökat marknadstillträde inte lyckats öka sin export. För flertalet av dem krävs insatser för att hjälpa dem öka sin närvaro på världsmarknaden. Det kan gälla att stärka produktions- och exportkapaciteten, förbättra infrastrukturen, bygga upp nödvändiga institutioner och regelverk, uppfylla internationella standarder samt implementera handelsavtal.

Arbetet med AfT utgår från de rekommendationer som WTO Aid for Trade Task Force presenterade 2006. Fokus ligger på att stärka identifieringen av handelsrelaterade behov och flaskhalsar i utvecklingsländerna och kvaliteten på biståndsgivarnas svar på dessa behov, liksom på kopplingen däremellan.

EU antog 2007 en gemensam AfT-strategi som sätter fokus på stöd till AVS-länder samt stöd till det förstärkta Integrated Framework. Se även Global Trust Fund.

AKS-länderna

(Afrika, Karibien, Stilla havet) Se AVS-länderna.

Aktiv förädling

Detta innebär att varor importeras till EU för att vidareförädlas så att de får ett högre förädlingsvärde, och därefter reexporteras. Vid importen medges tullfrihet eller också återbetalas tullen i samband med reexporten (restitution). Syftet är att förse den europeiska exportindustrin med billiga insatsvaror. Tullverkets tillstånd krävs. Jämför Passiv förädling, Tullrestitution.

ALADI

Se Latin American Integration Association.

Allmänna rådet

(Eng: General Council). Rådet är WTO:s högsta beslutande organ i Genéve och sammanträder med jämna mellanrum. Deltagare är ländernas WTO-anbassadörer eller motsvarande. De har befogenhet att agera för ministerkonferensens räkning.

 

Allmänna ursprungsregler

(Icke-preferentiella ursprungsregler) För att kunna tillämpa handelspolitiska skyddsinstrument samt av handelsstatistiska skäl, måste en varas ursprungsland kunna bestämmas, det vill säga man måste veta var varan kommer ifrån. Kyotokonventionen och WTO:s avtal om ursprungsregler innehåller grundläggande regler.

Om en vara i sin helhet framställts i ett land får varan ursprung i landet ifråga. Om varan däremot framställts i två eller flera länder (eller innehåller material från flera länder) får den ursprung i det land där den genomgick den sista väsentliga bearbetningen. Det är vanligt att en sådan bearbetning anses ha skett om varan fått en annan tullposition än insatsvarorna (nummerväxlingskriteriet), det vill säga varorna klassificerats om, eller ett visst procentuellt mervärde (värderegeln) tillförts. Jämför preferentiella ursprungsregler.

Amber box

Se Box.

AMS

Se Aggregate Measurement of Support.

ANCOM

Andean Common Market. Se Andinska Gemenskapen.

Andinska Gemenskapen (CAN)

Ett handelspolitiskt samarbete, bildat 1969, mellan Bolivia, Colombia, Ecuador, Peru och Chile. 1976 valde dock Chile att gå ur gemenskapen. Frihandel har i stort sett genomförts mellan parterna. Venezuela var medlem fram till och med 2006 men lämnade då gemenskapen och är i färd att lämna frihandelsområdet. En tullunion har upprättats mellan medlemsstaterna, som Peru dock inte har anslutit sig till.

Målsättningen för gemenskapen är att skapa en gemensam marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och arbetskraft. Andinska Gemenskapens mål är att stimulera tillväxt genom ökad regional integration och ekonomiskt och social samarbete samt en stadig förbättring av levnadsvillkoren för invånarna i regionen. En rad faktorer har dock påverkat integrationen negativt, däribland inre oroligheter i de olika länderna och gränskonflikter. I de pågående frihandelsavtalsförhandlingarna mellan EU och Andinska Gemenskapen har Bolivia och Ecuador av olika anledningar valt att stå utanför. Jfr Latin American Integration Association, MERCOSUR, UNASUR.

Anmälningsprocedur

TBT-avtalet föreskriver en anmälningsprocedur för utkast till nya tekniska föreskrifter och procedurer för bedömning av överensstämmelse, som avviker från internationella standarder samt som bedöms få en väsentlig inverkan på handeln. Genom att ge enskilda medlemsländer tidig information och möjlighet att påverka utformningen av tekniska föreskrifter, undviks att nya oberättigade handelshinder uppstår.

De tekniska bestämmelserna måste vara icke-diskriminerande, det vill säga de ska behandla alla produkter lika oavsett nationalitet på det företag som producerar dem, och de ska kunna motiveras utifrån tekniska och vetenskapliga data. En motsvarande informations- och samrådsprocedur finns inom EU, den så kallade 98/34-proceduren (direktiv 98/34/EG).

Kommerskollegium är ansvarig myndighet för de svenska anmälningarna i dessa två anmälningsprocedurer. Se Technical Barriers to Trade.

Anti-Counterfeiting Trade Agreement (ACTA)
Handelsavtal om åtgärder mot piratkopiering och varumärkesförfalskning. Huvudsyftet är att stärka respekten för/säkerställandet av immaterialrättigheter som redan finns och skyddas i internationella avtal.

ACTA är ännu inte ett färdigt internationellt avtal utan förhandlingarna pågår mellan ett antal länder (EU och dess medlemsstater, Australien, Japan, Kanada, Marocko, Mexiko, Nya Zeeland, Schweiz, Singapore, Sydkorea och USA). Det framtida ACTA kategoriseras, till skillnad från exempelvis TRIPS-avtalet (Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights) som ett så kallat plurilateralt avtal. Förhandlingarna påbörjades i juni 2008 och förs utanför WTO och World Intellectual Property Organization (WIPO).

Antidumpningsavtalet (Agreement on Anti-dumping)

WTO:s avtal från 1995 som reglerar användandet av antidumpningsåtgärder. Varje land är fritt att, inom avtalets ramar, självt reglera hur åtgärderna ska användas.

Antidumpningsförordningen (Basic Regulation)
EU:s regelverk, rådets förordning 1225/2009, som reglerar EU:s användning av antidumpingåtgärder.

Antidumpningsåtgärder

(AD-åtgärder) Om en exportör i ett land säljer sina varor till dumpade priser på ett annat lands marknad har importlandet i fråga möjlighet att införa antidumpningsåtgärder för att motverka den skadliga effekten av dumpningen. Åtgärden tar oftast formen av en tillfällig tull, som syftar till att höja priset på den importerade varan så att konkurrensen jämnas ut. De länder som är WTO-medlemmar måste följa regelverket i WTO:s Antidumpningsavtal (Agreement on Anti-dumping) vid införandet av antidumpningsåtgärder.

I EU implementeras regelverket genom antidumpningsförordningen (Rådets förordning 1225/2009). Antidumpningsåtgärder kan införas om undersökande myndighet kan påvisa förekomst av dumpning och att gemenskapsindustrin skadats samt att det kan påvisas att det är den dumpade importen som orsakat skadan. För att beräkna dumpning gör den undersökande myndigheten (i EU:s fall görs detta av Europeiska kommissionen) en granskning av vilket pris samma vara säljs till på det exporterande företagets hemmamarknad, det så kallade normalvärdet. Normalvärdet jämförs sedan med företagets priser på exporten till det land där dumpningen misstänks ske. Skillnaden mellan normalvärdet och exportpriset kallas dumpningsmarginal. Antidumpningstullens storlek får enligt WTO:s regelverk högst vara lika med dumpningsmarginalen.

I EU tillämpas en tilläggsregel som innebär att antidumpningstullen inte får vara högre än att den upphäver den skada som den dumpade importen ger upphov till på EU-marknaden, så kallad "lesser duty rule". EU tillämpar även ett test av det allmänna intresset (eller gemenskapsintresset) innan en åtgärd införs, det vill säga man väger de skadade industriernas intresse av antidumpningsåtgärden mot det samlade intresset hos övriga aktörer såsom konsumenter och de industrier som brukar den dumpade varan ifråga. Se Icke-tariffära handelshinder, Marknadsekonomistatus, Prisåtagande, Minimipris, Utjämningsåtgärder, Skyddsåtgärder.

ANZCERTA

Se Australia New Zealand Closer Economic Relations Trade Agreement.

AoA

Agreement on Agriculture. Se Jordbruksavtalet.

APEC

Se Asia Pacific Economic Cooperation.

Appellate Body (AB)

Överprövningsorganet i WTO. Se Tvistlösning.

Arbetsvillkor

Se Handel och arbetsvillkor.

Artikel 133 (133-kommittén)

Se Handelspolitiska kommittén (HPK).

ASCM

Agreement on Subsidies and Countervailing Measures. Ibland bara kallat SCM. WTO:s avtal om subventioner och utjämningsåtgärder. Se Subventioner till industrin (WTO).

ASEAN

Se Association of South East Asian Nations.

ASEAN Investment Area (AIA)

Ett ramavtal om att upprätta ett investeringsområde inom ASEAN trädde ikraft 1999. Målet är att locka företag inom ett ASEAN-land att investera i andra medlemsländer genom att successivt ta bort existerande investeringshinder.

ASEM

Se Asia-Europe Meeting.

Asia Pacific Economic Cooperation (APEC)

APEC tillkom 1989 och var från början tänkt som ett diskussionsforum för länderna kring Stilla havet. Vid ett toppmöte i Bogor (Indonesien) 1994 antogs en deklaration om fri och öppen handel inom regionen år 2020. Liberaliseringen ska ske i två steg: i-länderna i APEC ska ha avvecklat sina tullar till år 2010 och utvecklingsländerna till år 2020.

De tre pelarna i APEC-samarbetet är: liberalisering av handel och investeringar, underlättande för handeln samt ekonomiskt och tekniskt samarbete. Medlemsländerna har upprättat individuella aktionsplaner för att uppnå Bogor-målen. Genomförandet av dessa är frivilligt, men APEC-samarbetet lägger stor vikt vid att dessa följs upp och vidareutvecklas. Härutöver arbetar APEC med att stärka den regionala ekonomiska integrationen i regionen. Bland annat undersöker APEC förutsättningarna för ett framtida Free Trade Area of the Asia Pacific (FTAAP).

Medlemmar är Australien, Brunei, Chile, Filippinerna, Hongkong Kina, Indonesien, Japan, Kanada, Kina, Malaysia, Mexiko, Nya Zeeland, Papua Nya Guinea, Peru, Ryssland, Singapore, Sydkorea, Taiwan, Thailand, USA och Vietnam. APEC:s sekretariat ligger i Singapore.

Asia-Europe Meeting (ASEM)

ASEM är ett informellt forum för dialog och samarbete mellan de 27 EU-länderna och 16 asiatiska länder (Brunei, Burma, Filippinerna, Indien, Indonesien, Japan, Kambodja, Kina, Laos, Malaysia, Mongoliet, Pakistan, Singapore, Sydkorea, Thailand och Vietnam). Forumet, som grundades 1996, fungerar som en motvikt/komplement till APEC.

När det gäller det ekonomiska samarbetet arbetar man inom ASEM för att skapa/underlätta uthållig ekonomisk tillväxt genom att bland annat söka öka handeln och investeringarna mellan EU och Asien. ASEM har tagit fram dels en plan för att underlätta handelsprocedurerna, Trade Facilitation Action Plan (TFAP), dels en plan för att stödja investeringar, Investment Promotion Action Plan, IPAP. De mål man kommer överens om är icke bindande och rapportering av resultat frivillig.

Association of Caribbean States (ACS)

ACS bildades år 1994 och har 25 medlemsstater i den karibiska regionen. Medlemsländerna utgörs främst av västindiska öar samt några länder i Centralamerika. Syftet är att öka de små karibiska staternas inflytande genom att stärka samarbetet länderna emellan och med andra länder i området. ACS:s har flera samarbetsområden, varav ett är utveckling av handeln. Se Carribbean Community and Common Market.

Association of Southeast Asian Nations (ASEAN)

ASEAN är de sydostasiatiska ländernas samarbetsorgan. Organisationen bildades 1967 och bestod ursprungligen av sex medlemsländer; Brunei, Indonesien, Malaysia, Filippinerna, Singapore och Thailand. Under 1990-talet anslöt sig Vietnam, Laos, Burma och Kambodja till ASEAN. 1999 beslutades det att ett frihandelsområde (AFTA, ASEAN Free Trade Area) skulle upprättas senast år 2010 för de ursprungliga sex medlemmarna för att sedan följas senast 2015 av de fyra nytillkomna medlemsstaterna. Således är ASEAN i nuläget i en fas av fördjupad integration, även om gruppen har börjat höja blickarna utåt. Målet är att skapa en gemensam marknad till år 2015.

Inom AFTA diskuteras även frågor som standarder, e-handel, tjänster, immaterialrätt samt handel och miljö. Notifieringsrutiner och en tvistlösningsmekanism har införts. 1999 trädde ett ramavtal om investeringar i kraft, AIA. I WTO framläggs positioner och hålls anföranden vanligen å hela gruppens vägnar.

ASEAN har flera frihandelsavtal med andra länder, framför allt Kina, Australien-Nya Zeeland  och Sydkorea. EU och ASEAN har diskuterat frågan om att inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal. Detta arbete har dock avstannat. Under tiden avser EU att påbörja förhandlingar med enskilda ASEAN-länder, med Singapore som första land. Även enskilda ASEAN-medlemmar har slutit och förhandlar om frihandelsavtal med olika länder i världen. Se AIA, APEC, ASEM.

Associeringsavtal

Enligt artikel 310 i EG-fördraget får EU ingå associeringsavtal med en eller flera stater eller internationella organisationer. Det innebär att parterna delvis får ett gemensamt regelverk med ömsesidiga rättigheter och förpliktelser. Exempel på ingående områden är "de fyra friheterna", politisk dialog, ekonomiskt och kulturellt samarbete. Europaparlamentets samtycke och enhälligt beslut från ministerrådet krävs för att ingå sådana avtal. Exempel på associeringsavtal är EES-avtalet och Europa-Medelhavsavtalen. Även andra än EU kan ingå associeringsavtal.

ATC

Se Agreement on Textiles and Clothing.

Attac

Attac (Association pour la taxation financière pour l'aide aux citoyens). Frivilligorganisation som bildades 1998 i Frankrike. Den svenska grenen av Attac bildades 2001. Organisationen fick mycket uppmärksamhet i början av 2000-talet framför allt för sitt krav på en så kallad Tobinskatt på internationella kapitaltransaktioner. Se även NGOs, Policy space, Rättvis handel.

AU

Se Afrikanska unionen

Australia New Zealand Closer Economic Relations Trade Agreement

Förkortas ANCZERTA eller CER (Closer Economic Relations). Långtgående frihandelsavtal, grundat 1983, mellan Australien och Nya Zeeland. Har utvidgats att omfatta handeln med tjänster samt ett avtal om ömsesidigt erkännande.

Autarki

I handelspolitiska sammanhang avser ordet en självförsörjande ekonomi, det vill säga ett land som inte bedriver handel med omvärlden utan som isolerar sig ekonomiskt. Inget land i världen är idag helt autarkiskt, men Nordkorea utgör troligen det närmaste man kan komma. Jämför Frihandel.

Authorised Economic Operator (AEO) - globalt
AEO är ett samlingsnamn för partnerskapsprogram mellan företag och tullmyndigheter i säkerhetfrågor där företagen genom att kvalitetscertifiera sina processer vinner tillgång till vissa lättnader i tullkontroller. Världstullsorganisationen, WCO, har i sitt SAFE-program fastställt en internationell definition av AEO.

Authorized Economic Operator (AEO) - EU
AEO är ett EU-gemensamt certifieringsprogram för att skapa en ökad säkerhet i leveranskedjan samt att effektivisera och harmonisera tullhanteringen i EU. En AEO-status är giltig i alla EU-medlemsstater. Alla företag, oavsett storlek, som ingår i försörjningskedjan kan ansöka om att bli AEO.

Automaticity

Se tvistlösning.

Avi

Från franskans 'avis' som betyder "utlåtande, yttrande". När ett land ansökt om medlemskap i EU upprättar Europeiska kommissionen inom sig en arbetsgrupp ("task force"), som utreder de ekonomiska, institutionella och juridiska förutsättningarna för kandidatlandets medlemskap. Kommissionens avi läggs sedan fram för EU:s ministerråd som ska ta ställning till om förhandlingar kan komma till stånd. Finns förutsättningar för detta beslutar ministerrådet enhälligt i frågan. De formella förhandlingarna om ett tillträdesfördrag kan sedan inledas. Se EU:s utvidgningar, kandidatland.

AVS-länderna

(Afrika, Västindien, Stilla havet) AVS-länderna är den svenska översättningen av engelskans ACP-countries. Även förkortningen AKS (Afrika, Karibien, Stilla havet) förekommer. Mellan EU och de 78 länderna i AVS råder särskilda förbindelser som går tillbaka ända till EU:s ursprung. Cotonouavtalet, som undertecknades 2000 (och som föregicks av Yaoundé- och Lomékonventionerna), är det senaste i raden av samarbetsavtal och utgör den allmänna ramen för förbindelserna mellan EU och AVS-länderna.

Under Cotonouavtalet erbjöds AVS-länderna fram till 2008 särskilda preferenser. Dessa har nu upphört och ersatts av ekonomiska partnerskapsavtal, som en majoritet av AVS-länderna valt att i olika regionala grupper förhandla med EU om. De AVS-länder som valt att inte ingå fulla eller interimistiska Ekonomiska partnerskapsavtal handlar sedan 1 januari 2008 med EU under EU:s allmänna preferenssystem, GSP.

Flertalet av AVS-länderna är tidigare brittiska, franska, belgiska, portugisiska eller nederländska kolonier. 39 av dem hör till gruppen minst utvecklade länder (MUL).

Avtalet om ursprungsregler

WTO-avtalet om ursprungsregler, som slöts i Uruguayrundan, är ett ramavtal som innehåller principer för en internationell harmonisering och förenkling av de allmänna ursprungsreglerna. Sedan Uruguayrundan har förhandlingar pågått om att harmonisera de allmänna ursprungsreglerna. WCO:s arbete med de tekniska förutsättningarna är avslutat i avvaktan på att samförstånd nås om utformningen av ursprungsregler inom WTO:s kommitté för ursprungsregler. För närvarande har kommittén kommit överens om hur majoriteten av ursprungsreglerna bör se ut, men ett antal stötestenar återstår. Se även preferentiella ursprungsregler.



<< Tillbaka                                                                             Skriv ut sida






 
Kommerskollegium, Box 6803, 113 86 Stockholm.
Besöksadress: Drottninggatan 89.
Tel: 08-690 48 00     Fax: 08-30 67 59     E-post: This is a mailto link

arrow Om Cookies
Besök även:
Swepro
Open Tradegate Sweden Solvit

uiqt|wBswuumz{swttmoq}uHswuumz{5{muiqt|wBswuumz{swttmoq}uHswuumz{5{mswuumz{swttmoq}uHswuumz{5{m